Efter att provat att cykla och efter 2 km upptäckt att mina ben var aldeles för trötta svidade jag om till joggingoutfiten. Gymmet var stängt och någon träning ville jag ändå genomföra.

Jag promenerade till spåret med en malande tanke: "Hur tror jag att jag ska kunna springa om benen värker så det är kännbart att gå?"

När jag väl ökade takten till jogg byttes tanken snabbt ut till: "Vem f a n har vingklippt mina skor?" (sist jag sprang hade dom vingar) Överst på misstänktalistan står dagens 5 polkagriskarameller, som nr 2,3,4,och 5 alla andra mål jag slarvat med under dagen......

Efter några backar tänkte jag: "Hjälp vilket dystert blogginlägg det kommer bli" och började istället fokusera på att "att springa är ju faktiskt bara att förflytta den ena foten framför den andra, bara lite snabbare än när man går" så hur svårt kan det vara??!!

När den tanken fått mala runt en liten stund upptäckte jag plötsligt att den så smått började byta skepnad.

Tankarna som nu följde var av klart positivare slag och lät mer: "Gud va skönt att jag stack ut i spåret ändå", "Va lätt det ändå känns nu" och "Att benen ömmar lite betyder ju bara att jag körde ett grymt benpass på gymmet i Söndags".

Tankens kraft kan uppenbarligen få vingar att växa :)